stinasolveling

Då var det sista dagen med ledighet igen då, troligtvis det mest ångestframkallande som finns. Självklart så gömmer sig solen också...
Ska stax hämta sista tvätten som torkar nere i källarn. Tycker att Spike kan vakna innan dess så vi kan ta en promenad, men han sover som grisen. Sen ska jag cykla iväg till gymmet och köra lite armar och axlar tänkte jag. Eller kanske blir ett genomgående pass, har ju inte vart iväg sens innan påsken. Vi får se helt enkelt.

Skönt att jag tog tag i att städa lite och putsa skor igår, absolut noll motivation till det nu.
Nej, nu äre dags!

Är det inte konstigt hur man förändras? och hur man inte förändras? Fyller nämligen 21 idag. 21 hela år. Känns nästan lite för mycket för hur jag egentligen känner mig.. Samtidigt som jag har växt och mognat som sjutton under dessa två år efter studenten.
Dessa två år har vart som när en hundvalp bygger upp sitt luktsinne. Jag har känt efter och tagit in, lärt mig vad som är värt att lägga ner tid och själ på, och inte. Framförallt har jag lärt mig mycket om lycka och glädje. Det har alltid lyckats tagit över ångesten, sorgen och ilskan, för jag vet att det ger mig mer. Livet är så himla mycket lättare när man sorterar bort människor, känslor och andra ting som trycker ner en!

UPDATE:Jag har städat, jag har tränat och Spike och jag har spenderat mycket tid utomhus.
Det blir aldrig som man tänkt sig - denna gång åt det bättre hållet.